Den fem veckor långa transportsträckan är över, finalisterna klara. Det har varit allt annat än en tråkig resa. Ett mellanår? Är schlagern död? Är tävlingen för mainstream? Säg vad ni vill, årets final kan bli den mest ovissa på länge. Halva detta starka startfält har vinstchans. Och de redan klara bidragen från övriga Europa skrämmer inte direkt. Det känns som om vi kunde skicka ett Sverige lag I, II och III till Globen och få med samtliga i den övre delen av resultatlistan i maj. I Eurovision har Sverige en lika lång formtopp som Norge haft i längdskidåkning.

Det är oftast ett mellanår efter en ESC-vinst, det anses ”givet” att nationella TV-bolag och arrangerande land inte vill dras med de kostnader som ESC medför. Men i flera intervjuer med klubbens utsända har Christer Björkman gjort sin målsättning klar. Sverige ska inte bara leda maratonpoängtabellen utan även gå om Irland när det gäller antalet segrar.

Turnéns 15 års-jubileum har varit en succé. Tävlingen är en av få direktsända populära musikprogram överhuvudtaget, och bara av den anledningen är den en höjdpunkt för halva befolkningen. Här finns dessutom en svensk modell som blivit en framgångsrik exportvara. Land efter land har tagit efter konceptet med kvalomgångar och en stor final. Ändå finns bakåtsträvande belackare som vägrar inse dels att Melodifestivalen alltid har varit en kvaltävling till Eurovision Song Contest, dels det självklara i att populärmusik har för länge sedan utvecklats bortom den svenska dansbandstraditionen.

Den gångna veckan har flera talkshows tagit upp detta ämne och gett sig på en analys av musikstilar som representeras i tävlingen. Det var t o m en programpunkt mitt under direktsändningen från Andra Chansen!   Som ett brev på posten bjuder sådana tillställningar gamla rävar i branschen att mot öppet mål upprepa sitt utslitna mantra ”det var bättre förr”. Så även nu. Men de flesta program har andats en positiv syn på det generationsskiftet som är kännetecknet för 2016.

Många klubbmedlemmar följer andra länders uttagningar och har hittat favoriter där. Men om Sverige skulle ta hem segern i en nära framtid, vilket beredskap finns då? Stockholm Stad har satsat oerhört mycket inför årets ESC, inte minst för fansen. Skulle de orka en gång till på kort tid? Malmö är knappast i stånd att ta på sig värdskapet, med tanke på migrationskrisen och den försvårade kommunikationen över Öresund. Återstår Göteborg. Hur skulle reaktionerna bli där om västkustens stolthet nobbades eller tvingades tacka nej ännu en gång?

Göteborg saknar en modern inomhusarena som kan ta en publik på sisådär 15000. Skulle det trots allt funka med ett ombyggt Scandinavium? (och ett presscenter för 2500 utsända i Svenska Mässan?) Det bör bli Göteborgs tur nästa gång. Men då är det bråttom att bygga nytt eller bygga om!

Eller ligger Sveriges nästa ESC-ort utanför storstäderna? Finns det en lokalpatriotisk entreprenör någonstans därute som vill förverkliga samma dröm som Neil Duggan, som 1993 tog Eurovision till sin hembygd, Millstreet? (befolkning 1 500). Upp till bevis Bert Karlsson, här finns din chans till någon slags upprättelse!

Kommentera