Schweiz har som bekant sällan rosat marknaden den senaste tiden. Blir det en vändning nu, eller är ”Last of our kind” ännu en i raden av misslyckade bidragen från alplandet?

Det är svårt att definiera vad man vill med det här. Numret öppnar med Rykka i profil, i halvskugga. Det är ingen rolig öppning, inte heller i musiken.  En halvsorgsen melodi till en text som andas slutet på en epok men som ändå hyser förhoppning om framtiden. Rykka böjer knäna med emfas för att betona delar av budskapet, men hon låter inte ett dugg övertygande i raden ”Never felt more alive”.  Lägg till en sur tonartshöjning i sista repet så förstår ni att det finns en del kvar att rätta till.

Klädsel sedan? De har satt på henne en ok svart top (check) men en genomskinlig plastkjol. Kan någon förklara hur de två plaggen hänger ihop? Och så har Carolafläkten tagits till heders igen (gäsp). Nej, jag vet inte vem som kommer att plocka ut just denna låt att rösta på i semi #2.

 

Kommentera