Idag ansluter Giovanni Palusa till klubbens pressteam i Lizbets frånvaro. Krya på dig, Liz!

Sloveniens Manuella är en av de mest avslappnade och scensäkra sångerskor vi har sett denna vecka. Bidraget är en glad upptempo låt med countryinfluenser men tyvärr med en banal text. Första intrycket är att nu igen är det ljussättningen som ska lyfta numret, givetvis i röda och blåa färger.

Manuella är förvirrad över de olika stämningar hon brottas med, humörsvängningar mellan röd och blå, ”hur kan jag blanda de två?” Men så bekyrmrad kan hon inte vara Hon tar problemen med en klackspark för i refrängen ”the colour doesn’t matter”.

Men efter tre repen är vi förvirrade. Efter halva låten gör en manlig dansare entré. Han gör några akrobatiska övningar på en lång stav. Spänningen stiger i andra genomkörare när han denna gång visar bar överkropp, men färre färdigheter som pole dancer. Sista gången syns han knappt alls för all pyroteknik.

Så vad är poängen med alla dess pålagor? Har man inte bestämt hur låten ska presenteras? Vi gillar Manuella men varning för överproduktion.

 


© Andres Putting (EBU)

_P6_3526

© Andres Putting (EBU)

Kommentera