Agnete och Norge bjuder på en kraftfull låt med tydligt nordiskt tema. Isen. Däremot slår temat igenom lite väl hårt och känns nästan lite kyligt, jämfört med hennes uppträdande i hemlandet.

I början av låten syns Agnete ståendes på ett podie till höger på scenen, som hon lämnar för att gå till mitten av scenen där hon står kvar under resterande del låten. Hennes dansare som i början väger upp snyggt på scen känns smått malplacerad i vänster scenkant när Agnete ställer sig längre fram. Under andra refrängen avviker dansaren från scenen och Agnete står då helt själv.

Scenen är isigt blå och mitt under henne på scengolvet finns en snöflinga som ackompanjeras av väggen bakom, som pulserar i isigt blå toner. De vida bilderna på henne, ensam på scen, ger en kraftfull bild av henne – där hon står som en isbrytare. Men det känns också lite väl tomt, vilket är synd.

Tempoväxlingen i låten är det som också agerar isbrytare mellan de som lyssnar. Vissa älskar det medan andra hatar det. Agnete har själv varit med och skrivit låten och har berättat att de jobbade länge innan de hittade något som kändes riktigt rätt. Att ha en sådan tempoväxling är vågat och känns modernt.

Sången sitter dessvärre inte helt de första gångerna, men blir bättre och bättre för varje gång på scen. Detta kan bero på att hon haft en del hälsoproblem, vilket gör att hon inte medverkar i speciellt många händelser utanför arenan. Förhoppningsvis sätter hon sången till andra semifinalen, när det verkligen är dags.

© Andres Putting (EBU)

Kommentera