först publicerade på hemsidan den 17 maj

Medan de flesta av oss försöker återgå till vardagen fortsätter efterdyningar från Eurovisions spännande och oväntade upplösning. Det är inte första gången man hör anklagelser om fusk och jäv. Och om inte det räckte med att Ukraina knep storebror på näsan med ett klart politiskt budskap, avslöjar den mer transparenta redovisningen av rösterna klara skiljelinjer i sympatier, ironiskt nog mer hos de olika juryn än den stora allmänheten.

För det är just juries som man förväntar sig ska vara neutrala och objektiva. De har klara riktlinjer att gå efter: sånginsats, scenframförande, komposition och helhetsintryck. Att Armenien och Azerbajdzjan konsekvent vägrar erkänna varandras kvaliteter är ingen överraskning, men att konstiga bedömningar görs här hemma brukar det inte ordas så mycket om.

Medan svenska TV-tittare hade Samra långt ner på sin önskelista, belönade svenska juryn Miracle med sin tia. Samra hade kämpat under samtliga repetitioner att sjunga rent (eller att sjunga öht) och mycket bättre blev det inte när det var dags för juryfinalen i fredags. Aftonbladets Tobbe Ek har helt rätt som ber individuella medlemmar i svenska juryn att förklara sina val. Det är lätt att se en koppling mellan de två yngsta i juryn och låtskrivarteam och produktionen bakom låten. Jag har alltid varit skeptisk till vad unga artister som gjort raketkarriär viaIdol eller Melodifestivalen har att komma med i jurysammanhang. Erfarenhet är tydligen inget krav, och man tvivlar på om opartiskhet heller ingår i arbetsbeskrivningen.

Detta är bara ett exempel. De riktiga statistiknördarna i klubben har hittat flera överraskande mönster. Ett problem som jag ser det är jurygruppernas storlek. I en grupp på fem får en eller två som sticker ut med sin rangordning för stor påverkan på det kollektiva utslaget. Jag hade gärna sett en återgång till systemet med 11 jurymedlemmar som belönar varje låt var för sig på en skala 1-5 enligt var och en av de kriterier som nämns ovan.

Med facit i hand är jag inte förvånad över hur det hela slutade. I pressrummet mot slutet av förra veckan viskades hur panik hade börjat sprida sig i den ryska delegationen. Jag trodde det var pga att Dami blivit allt starkare på scen och att oddsen börjat skifta i hennes favör. Men kanske hade ryssarna på känn redan då att Jamala var ett rejält hot. Hon sparade inte på krutet och gav allt vid varje försök, oftast med stora bifall från den samlade pressen.

Många har tagit för givet att cirkusen återvänder till Kiev nästa år. Men Eurovision 2017 kan mycket väl hamna i landets andra stad Lviv.

Om ni inte haft tid att hänga med allt som våra reportrar på plats har producerat de två gångna veckorna, finns det nu ett 100-tal inlägg samlade i Bloggen att välja och vraka bland, inklusive tre inspelade program i serien Eurovision Stories. Det är bara att hålla tillgodo!

Kommentera