Jon sitter på scenen tittandes ner i golvet. Säger något på samiska. Sen börjar han jojka, vilket jag ibland har lite svårt för i låtar men här funkar det ganska bra. Sen ryser det i hela kroppen när refrängen sätter in.. En riktigt mäktig refräng. Jon och Aninia är bra samspelta. Man riktigt känner deras vänskap ut i publiken. Man får känsla att dem är gamla skolkompisar som har känt varandra hela livet.

Kommentera