Det blev en lång väntan för OGAE-fansen vid röda mattan. Men Kiev visade sig på sin bästa sida med strålande solsken. Mattan var rekordlång och den rigorösa säkerheten kring arrangemanget slog rekord likaså.

Red Carpet (Röda mattan) är öppningsceremonin för Eurovision Song Contest. Samtliga länders artister med medföljande delegationer presenteras för press och fans. Det är som en ”catwalk” där artisterna långsamt får skrida fram längs en lång passage täckt av en röd matta med media och fans placerade på var sin sida. Den röda mattan vara placerade framför Mariinskij palats i Mariinskij park. Vädret var strålande. Sol och en klarblå himmel. Jag undrar hur evenemanget skulle ha kunna genomföras ifall det hade regnat?

Planen var att vi alla från pressgruppen skulle vara på fansens sida. Men väl framme vid den första säkerhetskontrollen visade det sig att bara personer med F-ackreditering släpptes in på fansens sida. Alexander och Jonas, som hade P-ackreditering, fick därför vända tillbaka till ingången för P-ackrediteringen. Svenska fans som hade varit med tidigare beklagade sig över den rigida säkerhetskontrollen. Ett jättelikt område kring parken var avspärrat. För att ta sig mellan insläppet till F-sidan och P-sidan fick man gå en lång omväg som sträckte sig över flera kvarter. Alla besökare fick passera genom magnetspärrar, som på flygplatser, ta ut allt de hade i fickorna och alla väskor granskades noggrant.

Evenemanget inleddes klockan 17. De första timmarna var en enda lång väntan i solgasset. OGAE-fansen var nämligen placerade i slutet av den röda mattan. Samtliga artister skulle först passera den långa raden av pressackrediterade journalister som inget annat önskade än att få intervjua artisterna. Medan fansen väntade uppträdde ukrainska volontärer iklädda svarta trikåer som utförde diverse trick och konststycken. De svenska fansens stod tillsammans med fans från Norge, Israel och Estland. Mikael från Katrineholm ser röda mattan som en fantastisk möjlighet för artister och fans att träffas. Niklas från Osby noterar att detta är den längsta röda mattan i Eurovisions historia, men tvekar inte att stå kvar till slutet då svenska Robin väntas. En av de israeliska fansen hade försett sig med en isländsk flagga som han gärna poserade med. När artisterna slutligen en efter en i slow motion dök upp så var tiden knapp för att ta ”selfis” (=foton tagna på sig själv tillsammans med artisten) och få autografer. Bäst på att dra sig till artisternas uppmärksamhet var de israeliska fansen. De lyckades ta selfis av i stort sätt samtliga artister.

En del artister utmärkte sig mer än andra genom sitt val av utstyrsel. Det vitryska artistparet stack ut genom sin folkloristiska stil. Estniska Laura hade en magnifik lång röd klänning, men var samtidigt noga med att blotta sina långa ben. Montenegros Slavko Kalezic hade en jättelik kroppslång fläta som nästan släpade i marken. Islands Svala såg ut som en hednisk forntida rockdrottning med sin långa svarta fotsida kappa. Mellan brösten hade hon ett esoteriskt pentagram intatuerat. Svenska Robin såg chockerande proper ut i sin vita kostym.

Efter röda maten fortsatte invigningsfestligheterna på Euroklubb dit samtliga F-ackrediterade fans var välkomna.

 

Kommentera