Ett nytt språk hörs i Eurovision för första gången. Refrängen i denna gripande hyllning till offren för massakern och massdeportering av ett folkslag i andra världskrigets slutskede sjungs nämligen på krimtartariska.

Artisten Jamala har själv skrivit text och musik till årets mest politiskt laddade bidrag som en hyllning till sin gammelmormor. Vi visste på förhand att här har vi en mäktig låt, och wow! Som allting faller på plats i arenan!

Jamala visar upp ett enormt brett register i sin sång, från mörka låga toner i de första takterna till en höjd som är inte det minsta ansträngd. Hon har en skolad operaröst och briljerar i mittenpartiet av ett dramatiskt framförande som framkallade veckans största applåd i pressrummet. Ingen lämnas oberörd.

I musiken hör vi toner som har saknats i tävlingen på senare år, spelade på duduk, en armenisk flöjt.

Ljusspelet i golvet och kulissen förstärker budskapet. Intrikata mönster bryts ner till smala röda trådar som blixtrar. Hela scengolvet blir blodröd, men ur döden återskapas liv på nytt, i det träd som mot slutet växer över hela LED-väggen.

Detta är veckans utan tvekan stora uppenbarelse. Snyggt på alla sätt i all sin symbolism. Jag är golvad!

 

_P6_3826

©Anders Putting (EBU)

_P6_3796

©Anders Putting (EBU)

Kommentera